Under det senaste året har jag varit med och byggt något som nu står på egna ben. Insamlingsstiftelsen Mänsklig Hållbarhet är registrerad, fristående och igång, och jag är ordförande i den. Här förklarar jag varför den finns, vad den ska göra och hur den förhåller sig till mitt övriga arbete.
Jag har suttit i terapirummet i drygt tjugo år och föreläst runt om i landet sedan 2013. Jag vet att det hjälper. Det jag också vet är att allt jag byggt är byggt runt mig – min röst, min tid, mina timmar – och att kön inte blir kortare för att jag jobbar fler av dem.
Så frågan flyttade sig. Från hur jag hjälper fler, till hur man bygger något som hjälper fler även när jag inte är i rummet. Något som är större än mig. Något som fungerar utan mig. Något som står kvar när jag inte gör det längre.
Svaret blev en struktur i stället för en scen.
Mänsklig hållbarhet är människors och organisationers förmåga att fungera över tid. Psykisk hälsa är en del av det, men långt ifrån hela.
Vi lever i ett samhälle där det lilla stöd som finns kommer först efter kraschen. Lantbrukaren som knäar under en press som inte går att lämna ifrån sig. Undersköterskan som täcker ännu ett pass för att ingen annan kom. Kvinnan som lämnat allt hon ägde och ska bygga ett helt liv från noll. Chefen som håller ihop en verksamhet med personal som inte finns.
Det ser olika ut. Men det är samma fråga.
Ett samhälle som håller ihop bara så länge tillräckligt många bortser från sig själva är inte mänskligt hållbart. Det är ingen åsikt, det är en beskrivning av läget.
Och det är inte enbart ett hälsoproblem. Det är kompetensförsörjning, vårdens belastning, landsbygdens villkor och i förlängningen samhällets funktionsförmåga. Det vi i dag beskriver som enskilda människors problem är på tio års sikt något betydligt större.
Det som gör mig så oerhört frustrerad är att allt det här går att förutse. Vi vet vart den vägen leder. Och alla pratar om det. Men alldeles för få gör något åt det.
Vi tänker inte vänta på att någon annan ska göra jobbet.
Ändamålet är att verka för ett hållbart samhälle där människor och organisationer ges förutsättningar att fungera, utvecklas och nå långsiktig framgång – i samspelet mellan individ, organisation och samhälle, med individens fysiska och mentala hälsa som grund.
Stiftelsen samlar in pengar, finansierar projekt, insatser och forskning – och följer upp effekten. Ibland genom finansiering, ibland genom aktiv samverkan. Vi ger inte stödet. Vi gör det möjligt.
Urvalet är enkelt och strängt: inom ändamålet, mätbar effekt, fritt från jäv, rimlig administration och möjligt att följa upp och redovisa till dem som finansierar. Vi mäter med etablerade, validerade metoder. Och ingenting kommuniceras som beslutat innan det är beslutat och finansierat.
Stiftelsen är fristående, partipolitiskt och religiöst obunden. Vi konkurrerar inte med dem som redan gör bra saker. Vi går in bredvid dem.
Två saker vill jag vara tydlig med.
Det första: det här är inte min stiftelse. Jag är en del av den. Runt bordet sitter människor som kan sina områden bättre än jag, och det var förutsättningen för att det skulle bli något alls.
Det andra: jag slutar inte med något. Jag tar emot klienter, föreläser, skriver och gör podd precis som förut. Stiftelsen kommer utöver det, och den hålls medvetet skild från min egen verksamhet. Det är viktigt för stiftelsens trovärdighet, och därför är det värt att säga rakt ut.
Det som saknas är strukturen som finns före kraschen. Den bygger vi nu – i rätt ordning, i liten skala först, med mätning över tid.
Ingen ska behöva krascha för att få stöd. Och samhället har inte råd att vänta tills det händer.
Vill du läsa mer om ändamålet, arbetssättet och personerna bakom finns allt på mansklighallbarhet.se.
Insamlingsstiftelsen Mänsklig Hållbarhet, org.nr 802482-8496. Fristående, partipolitiskt och religiöst obunden. Frågor: Johan Björklund, johan.bjorklund@mansklighallbarhet.se
....